Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårdaste, alldenstund han var konungens astrolog och
säkerligen fick full lön av honom.
Några dagar därefter kom konungen på en tid a»
dagen, då hon eljest aldrig brukade få träffa honom.
Men han plågades så av ånger över, att han inte hade
talat med henne om bröllopet, att han föresatt sig,
att nu måste det ske.
Han fann henne mera glad och uppsluppen än
han någonsin hade sett henne, sedan hon lämnat Norge,
och han passade på att säga henne i skonsamma ord
hur saken förhöll sig.
»Dyveke, min lilla duva», sade han. »Konung är
jag, och en konungs plikt måste jag fullgöra. Innan
årets slut håller min drottning sitt intåg i Köpenhamn,
och jag kan inte rida ut till dig var kväll, som jag nu
gör. Men du skall vänta, tills jag kommer, och jag
kommer, när jag kan. Om du är god emot mig, så
skall jag vara god emot min drottning. Om du lämnar
mig, så får hon aldrig en vänlig blick.»
Han hade inte sett på Dyveke, medan han talade.
Nu såg han upp och blev förundrad över hur glada
hennes ögon voro.
»I skall göra som eder plikt bjuder, min käre
herre», sade hon. »Aldrig, aldrig flyger eder lilla duva
från eder.»
Han drog henne häftigt till sig och frågade henne,
hur det kom sig, att hon kunde taga denna sak så
lugnt. Han bekände för henne, att han många
timmar varje dag hade tänkt på att tala med henne om
detta, men icke kunnat förmå sig att få det över sina
läppar.
»Det kommer sig därav», sade Dyveke, och lät
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
