Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon såg ingenting annat än kungen, där han stod
framför högaltaret i all sin prakt. Aldrig hade hon
sett honom så vacker och så kraftfull. Med hög röst
läste han upp edsformuläret, vari han gick ed på
rikets författning. Hans örnblick flög ut över det
stora utrymmet. Dyveke tyckte två gånger, att hans
blickar mötte hennes.
Så tonade psalmen genom kyrkan. Ärkebiskopen
smorde konungen med vigd olja mellan axlarna och
på högra armen. Sedan lade de manteln över hans
axlar. Ärkebiskopen och riksråden satte kronan på hans
huvud, omgjordade honom med svärdet och räckte
honom spiran och äpplet.
Dyvekes ögon fylldes av tårar, och hon bad
brinnande för sin käre herres lycka och framgång. De,
som sutto i närheten, började stirra på henne, då de
sågo hur upprörd hon var, och hon drog slöjan för
ansiktet.
Men Edle bannade henne häftigt.
»Varför döljer du dig», sade hon. »Du är ju
hans nådes älskade, och borde smörjas och krönas
med honom i dag.»
Hans Faaborg tystade på henne, men folket hade
hört hennes ord och började peka, finger åt dem.
»Titta, titta ... där sitter holländskan ..
konungens frilla», sade de och trängde sig närmare inpå dem.
Dyveke blev rädd och även Hans Faaborg blev illa
till mods. Men så lutade de sig igen över läktaren och
stirrade ned, ty nu dubbade konungen sex adelsmän till
riddare, och när han skred fram över kyrkgolvet,
ledsagad av hela sitt präktiga följe, hjälpte Hans Faaborg de
båda kvinnorna undan genom en sidodörr och bad dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
