- Project Runeberg -  Danska Drottningar utan Krona / Dyveke /
233

[MARC] Author: Carl Ewald Translator: Hugo Lindblad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avresa framflyttats. Konungen, för vilken
dröjsmålet naturligtvis föll sig ytterst olägligt, då han hela
tiden måste underhålla alla de många gästerna, fordrade
rent besked oeh fick det också med all önskvärd
tydlighet i ett brev, däri ärkebiskopen meddelade, att hovet
i Burgund på ett eller annat sätt fått reda på konungens
förhållande till Dyveke och att harmen var stor,
synnerligast hos den regerande furstinnan, som helst hade
låtit hela bröllopet gå om intet, om hon mäktat.

Att saken var allvarsam framgick klart nog därav,
att Erik Walkendorf på det enträgnaste bad
konungen släppa Dyveke. Han prisade i höga toner Elisabeths
skönhet och dygd, utmålade de farliga politiska
följder det skulle få, om det burgundiska hovet fortfor att
uppskjuta avresan och slöt med en ordentlig bot- och
omvändelsepredikan för hans nåde.

Konungen blev ursinnig över brevet och red
ögonblickligen till Hvidöre och visade Sigbrit det. Hon
svor inom sig, att Erik Walkendorf skulle få umgälla
detta schackdrag, men lyckades inför konungen
bevara sitt lugn. Allt skulle reda sig, försäkrade hon.
Hans nåde skulle blott hålla god min, låta betjäna sina
höga gäster så godt han kunde och förlita sig på
att prinsessan skulle bli trött på att vänta.

»Framför allt få vi inte låta någon bli underkunnig
om detta», sade hon. »Kommer det ut bland
hovpersonalen, att ärkebiskopen skrivit så om Dyveke,
kan det bli ännu svårare för ers nåde att hålla sin
hand över henne.»

Ännu sutto de en stund och överlade. Konungen
stoppade brevet i sin vams och gick ut i trädgården
för att träffa Dyveke. Där tappade han brevet och där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:09:01 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dandrott/1/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free