Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mogens är mig trogen och tillgiven», sade
kungen. »Han har gjort så godt han har kunnat, hans fel
är det icke, att inte pengarna komma. Honom skall I
låta vara i fred, Sigbrit.»
»Det sade ers nåde också om Erik Walkendorf i
Oslo», svarade Sigbrit.
Kungen knöt händerna.
»Erik svek min tillit», sade han, »Och den dag
skäll komma, då han får umgälla det.»
»Han kastade skulden på Dyveke», fortfor
Sigbrit, »och det fast han själv förde er samman med
henne.»
»Inte ett ord mera om honom», sade kungen. »Säg
mig hellre, vad jag skall taga mig till i all denna
vånda.»
»Vi få väl utfärda en bröllopsskatt», sade Sigbrit;.
»Om kejsarens undersåtar inte vilja betala, så få
kungens göra det.»
Konungen suckade. Sigbrit mätte honom med hån.
»Vill ers nåde inte ta vad de stora i landet
orättvist ha samlat, då måste I brandskatta de små», sade hon.
»Ack, Sigbrit, vad en konung får göra mycken
orätt.»
»Där säger I sant», svarade hon. »Därpå
känner man igen kungen, att han gör det orätta för
rättens skull.»
Plötsligt slog kungen om och började skratta.
»Vill I ha mina kronor, Sigbrit?» frågade han.
»Varför inte?» sade hon och skrattade med. »Om
riksråden erbjuda mig dem i tillbörlig form, så kunna
vi tala om saken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
