Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i Frue kyrka. Då konungen väl kom, hade hon inte
öga för annat än honom.
Först kommo härolder med gyllene bälten,
klingande bjällror och glänsande sköldar. Så kom hans
nåde själv i en klädnad, som strålade av guld och
pärlor, och över denna bar han den röda,
skinnbrämade kappa han aldrig lade av sig, när han
färdades till häst. Han red en ståtlig hingst, och
framför honom fördes fyra andra hingstar med kostbara
schabrak av gyllentyg.
»Så sträng han ser ut», sade Edle. »Det märks
granneliga, att han vånne bröllopsfärden snart vore
till ända.»
Dyveke såg också på det hårda ansiktet. Hon
kände så väl varje hans min och alla onda tankar,
som fårade hans panna och gjorde blicken mörk. Hon
tänkte, att hon skulle nog få fram ett leende om hans
mun, ifall han plötsligt vore hos henne och hon kunde
få stryka hans hår.
Men så drog hon förskräckt tillbaka huvudet. Hon
tyckte, att kungen såg upp. Men det gjorde han ej.
Tvärtom vände han bort huvudet och såg långt över
stranden, där regnet lade Skånes kust i dimma.
Och i det silande regnet kom nu processionen. Där
kommo riksråd, biskopar, abboter, riddare och
adelsfolk, över fyra hundra ryttare och därpå
änkedrottningen och kurfurstinnan, hovfröknarna och talrika
adelsfruar och välborna jungfrur, som åkte i karmar,
vardera förspända med fyra hästar. Damerna sågo
anskrämliga ut i all sin stass, då baldakinen, som var
spänd över karmarna, ingalunda skyddade för regnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>