Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ädelt av er att tänka så», svarade han.
»Varför skulle jag tänka annorlunda?» svarade
Dyveke. »Visserligen gör jag henne mera ondt, än hon
mig.»
Hon frågade, om vigseln skulle äga rum redan
samma dag. Men den och drottningens kröning skulle
äga rum först på söndag, och skrivaren frågade, om
hon ville se på festligheterna. Han skulle lätt kunna
skaffa henne plats, fast den högtidliga akten på grund
av drottningens sjukdom inte skulle äga rum i Frue
kyrka, utan i en sal på slottet. Men jungfru Edle
finge inte följa med, hon skulle kunna röja dem, och
då svarade han inte för följderna.
»Nej, nej», sade Dyveke. »Jag vill intet se. Illa
skulle det vara, om den arma prinsessan finge se mig,
så karsk jag är och så lycklig genom hennes gemåls
kärlek.»
Då de kommo fram, mötte de Sigbrit, som kom
nerifrån vågen. Hon hade klädt ut sig i bondkläder och
varit ända nere på vägen för att kunna beskåda allt
på nära håll. Det var den nya drottningen hon ville
se och läsa i ansiktet.
Hans Faaborg frågade henne höviskt, vad hon
menade om det präktiga upptåget. Hon tog av sig de
genomvåta kläderna och sparkade dem i en vrå.
»Jo», sade hon, »nog var det vackert, men mycken
hosta blir det av den brudfärden. Jag går in och
värmer bröstté, så att det blir färdigt för hans nåde
i rättan tid.»
Hans Faaborg red in till staden. Edle var vid
dåligt lynne för att hon var utestängd från festen och
tänkte, att om Torben Oxe ville fria till henne, skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
