Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och så värdig och kunglig hans hållning. Till och
med hans röda skägg, som de burgundiska herrarna
gjorde sig lustiga över, tycktes henne manligt och
vackert.
Men hon såg honom endast dessa få minuter varje
dag och vid måltiden, då alla hovmännen voro
närvarande, och hon visste, att han älskade en annan.
Hon tänkte ofta, att om de inte varit så ivriga
att tala till henne om konungens frilla, så skulle hon
ha kunnat vara glad åt den knappa tid han ägnade
henne och hoppas på bättre tider. Men nu visste
hon alltför godt besked. Det var många missnöjda
adelsmän vid hovet, som talade om holländskan med
hennes damer och hennes kammartjänare, och alltid
sörjde de för, att hon fick veta det, hur mycket hon
än stred emot.
Därför tänkte hon på det bittida och sent. Hon
lyssnade till hovslagen efter konungens häst, när han
på kvällen red ut från slottet. Då visste hon, att han
red till Dyveke.
Hon pratade så godt hon kunde med hovmännen
och skämtade och skrattade, tills det blev tid att gå
till sängs. Då lade hon sig i sin ensamma bädd och
grät, tills ögonen blevo röda.
Men bar drottning Elisabeth sålunda sitt öde med
det kristliga tålamod, som henne farsyster befallt
henne, och hörde aldrig någon henne klaga, så var det
en, som inte var så from, och det var fru Anne
Holgers.
Första tiden gick hovmästarinnan och såg på det
hela. Hon frågade sig för både här och där, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
