Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kommer från, och säga dem, att jag skall handla i denna
sak så som det anstår en konung och man och så som
mina förfäder ha handlat.»
Därmed vände hän honom ryggen och gick, och
med det beskedet fick sändebudet resa därifrån.
Men så snart hans nåde åter kom till Köpenhamn,
gick han till drottning Elisabeth vid en tid, då han
eljest inte brukade besöka henne, och fann
hovmästarinnan hos henne.
»Gå eder väg, Anne Holgers», sade konungen
barskt och pekade på dörren. »Det lyster mig att tala
ensam med drottningen.»
Fru Anne gick. Då tog konung Kristian Elisabeths
av Burgund händer, drog henne fram till rutan, där
ljuset föll in, och såg länge och skärpt på henne.
»I svarar mig nu ärligt och uppriktigt, Elisabeth»,
sade han, »var det I, som skickade mig på halsen
den där beskickningen, som tillvitade mig den gamla
historien, som var före er tid?»
Den unga drottningen var vit av rädsla, så sträng
var hans blick och så fast hans grepp om hennes
handleder. Men hon såg honom lugnt in i ögonen och
svarade :
»Intet har jag att skaffa med den saken, I må
tro mig eller ej, käre herre.»
Hans nåde blev sällsamt rörd för att hon brukat
samma tilltal till honom som Dyveke. Han såg på
hennes ansikte, att hon talade sanning, drog
henne intill sig, kysste henne på pannan och gick hastigt
bort.
När hovmästarinnan kom tillbaka, fann hon
drottningen upplöst i tårar och trodde, att konungen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
