Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hölle min hand över eder, så skulle de anklaga eder
för häxeri och bränna eder å båle.»
»Det gjorde de säkert», svarade Sigbrit lugnt.
»Sådan är den dumma hopen här, liksom annorstädes i
världen. Det är också farliga saker i mina burkar. Gift och
läkedom äro endast två sidor av samma sak.
Sjukdomen, som härjar i drottningens kropp, är gift, och
den läkedom, jag ger henne, är ett annat gift, som jagar
ut det första.»
Åter sutto de tysta en stund.
»Nej», fortsatte Sigbrit därpå, »om jag har skäl att
vara vred på drottningen, så är det därför, att hon
ännu inte födt eders nåde en son.»
»Däri är Elisabeth utan skuld», sade konung
Kristian.
Då slog Sigbrit käppen i bordet.
»Då har eders nåde sannerligen bedragit icke bara
prinsessan av Burgund, utan också eder moder och mig
och hela riket, som önskade detta äktenskap», sade
hon.
Konungen såg bort. Hans blickar voro osäkra och
irrande, när de åter mötte Sigbrits.
»Hur skulle det gå för sig, om jag också ville låta
er komma till drottningen», sade han. »Om det bleve
bekant, att I hade varit där, skulle det bli stor
uppståndelse. Och ginge det sedan galet, så att Elisabeth
dog, så kunde jag med hela min makt inte förhindra
att I bleve sliten i stycken av folket.»
»Den saken kan I lämna åt mig», svarade
Sigbrit. »Och vad det andra angår, så kan jag ju inte
komma in på slottet, om inte kungen kan öppna
porten för mig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
