Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hans nåde har inte sagt mera än som är sant»,
svarade Sigbrit. »Om I vill dricka den dryck, jag skall
tillaga åt eder, så skall I vara frisk inom tre dagar.»
Hon satte sig på sängkanten och tog en bägare med
vin, som stod på bordet, och hällde däri tre pulver,
som hon hade i barmen. Drottningen iakttog henne
uppmärksamt.
»Så underligt det blandar sig och brusar», sade
hon leende.
»Sådan är dess natur», svarade Sigbrit. »Det är ett
starkt motgift, som skall utdriva de skadliga
vätskorna ur eders nådes kropp.»
»Ack, om det på samma gång kunde läka mina
själskval», sade drottningen och suckade. »Giv mig
bägaren och låt mig tömma den.»
»Vänta litet ännu», sade Sigbrit. »Är inte eders
nåde rädd för att jag förgiftar eder?»
»Varför skulle jag vara det?» sade Elisabeth.
»Konungen har ju skickat eder hit.»
»Och om I nu får höra, att den, som blandat till
denna dryck är Sigbrit Willums!»
Drottningen blev vit i ansiktet och stirrade på
henne med stela ögon. Så slaknade dragen igen, och det
kom ett sorgmodigt leende kring munnen.
»Är I Sigbrit Willums?» sade hon. »Dyvekes moder?»
»Ja», svarade Sigbrit.
Elisabeth av Burgund räckte fram handen och tog
bägaren.
»Jag har sannerligen mindre skäl att misstro eder
än I att tvivla på mig», sade hon, »Vari skulle I
vinna, om I toge mitt liv? Men om den vackra Dyveke
doge, så kanske jag vunne min käre herres kärlek.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
