Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gav honom oftast vad han bad om. Han var inte
blygsam i sina fordringar och lade sig så småningom
till med ett högdraget sätt mot sina jämlikar och
underordnade. Det hände mer än en gång, att Sigbrit
klagade för kungen på hans allt för stora glupskhet.
Men denne slog alltid bort det.
»Låt honom springa med sitt prat, som han har
gjort förut», sade hans nåde. »Något får jag alltid
veta på den vägen, som eljest skulle vara förborgat
för mig. Och blir han för stor, så kunna vi väl stäcka
honom.»
Då lät Sigbrit det vara som det var, så mycket
hellre som hon ju själv profiterade av hans spioneri.
Och när han nu mer än förr träffade Edle ensam,
var det ganska naturligt, att han fick tala mera med
henne.
Han kunde förstå på ett och annat av vad hon sade,
att Torben Oxe hade förnärmat henne, vilket gladde
honom mycket, då han hittills i slottsbefälhavaren hade
sett sin farligaste rival. För varje elakhet om honom,
hon kom med, gav han tio andra till svar. Och det
fanns saker nog att berätta om herr Torben, som var
en av de råaste och högmodigaste av hovmännen och
som hade något otalt med de flesta.
Hans Faaborg berättade både det ena och det andra
och lade till, där han tyckte, att det behövdes. Han
anförtrodde Edle, att han visste, att Torben fikade
efter att tränga undan hennes fader från Bergenshus.
Hans ställning var så dålig vid hovet och hans skulder
så stora, att han måste komma bort. Sigbrit hade lovat
honom Lindholm i Skåne men Bergenshus var ju bra
mycket bättre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
