Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan gått till vila. Hon var ännu svag efter sin
sjukdom.
Maximilian berättade och berättade och kom aldrig
till slutet. Han hade mycket riktigt funnit hennes
faster och fått amuletten, fast det satt hårdt åt. Han
hade förvarat den i en skinnpung, som han burit på
bara bröstet. Han hade utstått otroliga faror till lands
och vatten och övervunnit dem alla med ett rent
makalöst hjältemod.
»Amuletten», sade Rolandine. »Giv mig amuletten!
Det andra kunna vi tala om sedan, och hennes nåde
skall återgälda edert tiofaldt, vad I utstått.»
»Det är just det», sade kammartjänaren.
»Amuletten togo rövarna på samma gång som det andra. De
hade på ett hår när kvävt mig, när de ryckte av
kedjan, vari den hängde kring halsen. Här skall du få
se på den röda strimman.»
Rolandine såg inte på strimman och inte på honom
heller utan vred händerna i förtvivlan och sprang
därifrån. Hon visste inte, vad hon skulle säga
drottningen, som var dag talat om amuletten och satt allt större
förhoppningar till den. Hon funderade hit och dit en
lång stund, så beslöt han bedja Maximilian gömma sig
någonstans i staden, tills hon hittat på råd. Om hennes
nåde finge se honom och finge veta, att amuletten var
borta, så skulle det kunna hända, att hon bleve sjuk
igen.
Men det ville inte Maximilian höra talas om. Han
ville ha belöning för sina tjänster och det genast. Han
ville, att rövarna skulle förföljas och fängslas. Det
kunde aldrig gå an, att ett sådant överfall strax
utanför staden fick ske opåtalt. Med knapp nöd lyckades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
