Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sådan, att de höga herrarna ryckte på axlarna och
skrattade. Sannerligen det var möjligt att döma en
adelsman på så svaga bevis, som denne stackars, darrande
apotekare presterade. Han kunde blott säga, att han
ingenting visste.
»Han är också Sigbrits broder», sade en av
riksråden. »Hans vittnesmål gäller i intet fall.»
Didrik Slaghök, som uppträdde på konungens
vägnar, ville tillkalla en annan kunnig man, men därom
ville domarna icke höra talas. Det var Didrik glad för.
Ty han trodde inte på giftmordet, och! han kände kungen
tillräckligt väl för att veta, att ingen makt i världen
kunde rädda Torben Oxes huvud.
Dionysius gick till Sigbrit och beklagade sig för
att han inte kunde säga något annat än han sagt.
»Det gör detsamma», sade Sigbrit. »Du har gjort
ditt gagn och ingen begär mera av dig. Gå till din
bod och bry dig icke om resten.»
Sålunda frikände riksrådet Torben Oxe helt och
hållet för anklagelsen att ha förgiftat Dyveke. Och det
gick inte bättre med den andra beskyllningen. När
den kom före, sade Torbens broder, Johan Oxe, att
det alls inte kunde vara tal om någon
majestätsförbrytelse.
»Hans nåde beskyller min arme broder för att ha
besmittat hans säng», sade han. »Visserligen skulle
det ha varit ett svårt brott, som endast kunnat sonas
med döden, om att det ägt rum. Men jag vet inte
annat än att konungens säng är den, vari drottningen
vilar, Här är i varje fall endast tal om hans nådes frilla,
och henne beskyddar inte lagen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
