Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därmed vände han dem ryggen och gick. De sågo
på varandra.
»Han vågar inte taga Torbens liv», sade Johan
Oxe.
Ingen svarade honom, och de skildes bekymrade åt.
»Hur skola vi göra nu?» frågade konungen Didrik
Slaghök. »Vet du råd, Didrik, ty hans huvud skall
falla, så sant jag är kungen.»
»Rådet är lätt nog», svarade Didrik. »Det är ett
fel av eders nåde att instämma Torben inför
riksrådet. Han är dock eder tjänare på edert slott och
skall därför dömas efter gårdsrätten.»
»Jag vet inte, vad vi vinna därmed», sade
konungen. »Domstolen, som skall döma honom, måste ju
sammansättas av adelsmän, och de frikänna honom
liksom rådsherrarna.»
»Domstolen kan eders nåde sammansätta som I
vill», svarade Didrik. »Om I vill höra mitt råd, så
utvälja vi tolv bönder från Solbjerg och börjar
rättegången inom fyra nämndemansbänkar på
slottsplatsen. Det blir då Torben Oxes egna socknemän, som få
döma honom i hans sak, så sant han är ämbetsman i
Köpenhamns län, och mera vet jag inte att han med
billighet kan begära.»
Konungen studsade och såg på Didrik och slog
sin knutna hand i bordet.
»Guds död», sade han. »Så skall det bli.»
Tre dagar senare började rättegången på
gårdsplatsen. De tolv bönderna sågo sig förskräckta
omkring. Det var inte en så lätt sak för dem att döma
en adelsman. Varenda en av dem visste, att det hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
