Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ludvig Munk red till Ellen Marsvin, där hon då
var, och sade henne, att nu stod slottet i Nörlunds
mosse, som hon hade velat, och nu var han en fattig
man. Jungfru Ellen gav honom sin hand och sin
förmögenhet. Bröllopet firades med stor prakt, och året
därefter födde hon honom en dotter, som i dopet
fick namnet Kirstine.
Men Ellen Marsvin blev snart trött på att bo
däruppe i Nordjutland och lyckades förmå sin man
att köpa Lundegård vid Odenseån på Fyn. Han byggde
om slottet och inredde det vackert och dyrbart som
Nörlund. Medan detta stod på, bodde fru Ellen i
Odense, där hon också hade en vacker gård.
Där hade hon hos sig Otto Knudsen, som hade
varit Ludvig Munks handskrivare i Trondhjem och som
sedan fått följa med honom till Danmark för att han
var duktig och klok.
»Rådgör med honom, när jag är borta», sade herr
Ludvig till sin fru. »Hans råd äro lika goda som
mina.»
Det gjorde fru Ellen så mycket hellre som Otto
Knudsen var en ovanligt vacker och ståtlig karl och
därtill tjugu år yngre än herr Ludvig. De voro så
mycket tillsammans, att elaka tungor varskodde
mannen, att han skulle skydda sin ära. Ludvig Munk
frågade ingenting, utan satte handsekreteraren i Odense
fängelse. När fru Ellen fick veta det, blev hon mycket
ond.
»Du handlar som en narr», sade hon. »När en
kvinna har en gammal man, så måste hon ha unga
vänner.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
