Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagen efter reste fru Ellen till Odense och hade
ett långt samtal med rektor Hans Mikkelsen. Hon
bad honom, att han skulle lämna sin befattning i
staden och följa med till Lundegård som hennes
huskaplan. Mäster Hans ville först alls inte höra
talas om det, men då viskade hon honom sådana
saker i örat, att han slutligen gav med sig.
Han kom till Lundegård och började genast
undervisa Kirstine Munk i tyska och franska.
Hon var motspänstig, bemötte honom med trots
och retade honom på alla sätt. Gråtande anförtrodde
hon sig till Abelone, talade om Birthes spådom, och
frågade, om det inte var skamligt, att hon, som var
fullvuxen jungfru och bestämd till en konungs brud,
skulle sitta på skolbänken som en liten flicka.
»Kläm du bara i med tyskan och fransöskan, min
pulla», sade Abelone, »kanhända får du användning
för dem, om det går som Birthe spådde. Fru Ellen och
hans nåde viskade med varandra, när han var här
sist, och ingen vet, vad som kan bli av det
samtalet.»
Men Kirstine ville inte, och en dag gick Hans
Mikkelsen till fru Ellen och beklagade sig bittert över
henne.
»Det tjänar ingenting till vad jag säger», sade
han. »1 må hellre låta mig resa härifrån.»
»Struntprat», sade Ellen Marsvin.
Hon tog en käpp, som stod i hörnet och med
vilken hon samma dag tuktat en ladufogde för det en av
hennes oxar sprungit bort. Så gick hon ut och letade
efter Kirstine och hittade henne under de stora
lindarna. Hon låg som hon brukade på stenbordet och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
