Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ger dig nästa lektion, så fråga honom om kärlek, och
du skall få se, att lektionen blir mera ett tidsfördriv än
en plåga. Sedan kan du alltid vid tillfälle låta honom
förstå, att du var i rosenpaviljongen i dag på
eftermiddagen. Fråga honom också om konungen... om
Kirsten Madsdotter och den vackra Karen. Om du inte
gör dig själv till barn, så blir han väl tvungen att
behandla dig som vuxen jungfru.»
Kirstine följde Abelones råd och nu gick det raskt
med tyskan och franskan. Fru Ellen var riktigt stolt
över, att hennes risbastu hjälpt. Men hon visste inte
om, hur Kirstine plågade den villige läraren, som inte
vidare vågade beklaga sig av fruktan för att det skulle
gå ut över Katrine Henriksdotter.
Och så småningom kom Hans Mikkelsen därhän,
att han blev vuxen sin ställning.
Han talade med sin lärjunge om det, hon själv
ville, men han gjorde det i samma värdiga och
fromma ord, som han brukade vid alla tillfällen. Han
tadlade köttets skröplighet såväl hos konungen som
hos varje annan man, men påminde på samma gång
om, att hans nåde stod så högt över adelsmannen som
en herreman över de usla bönderna. Vad som kunde
förlåtas den ene, dömde den andre.
»Herremannen dömer bonden», sade han.
»Konungen dömer herremannen, men Gud allena dömer
konungen.»
»Då är det bra att stå kungen nära», sade
Kirstine Munk.
»Det är det sannerligen», sade Hans Mikkelsen.
»Stor är den ära, och stort det ansvar, som kommer
den kvinna till del, som konungen har kär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
