Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag redan har. Det är långt bättre, att vi tänka på
hären och flottan, om kriget skulle bryta ut igen. Så
bundna äro mina händer, att jag ingenting kan göra
utan den vrånga adeln.»
»Gud bevare oss för krig», sade drottningen.
»Nå nå», sade konung Kristian, »om kriget är
segerrikt och ökar rikets område och makt, så är
det väl godt.»
Han lutade sig ned över sin moders hand och
kysste den, nickade åt furstinnorna och gick till sin
brevkammare, där han satt ensam en lång stund med
pannan lutad mot handen och tänkte mera på vad de
talat om, än han ville erkänna inför dem.
När han vaknade upp ur sina tankar, drog han i
klocksträngen och befallde sin kammartjänare Ulrik
Bödtker att ditkalla slottsprästen Jesper Olesen.
Ulrik gick och kom tillbaka med det beskedet, att
mäster Jesper satt nere i staden och pokulerade med
kyrkoherden. Thomas Null hade sett honom för en
stund sedan och då var han redan i en sådan
författning, att det inte var troligt, att han i första taget
skulle kunna visa sig inför hans nåde.
»Det var illa», sade konung Kristian. »Jag
ämnade just rådgöra med honom i en samvetssak. Men
är slottspastorn drucken, så får väl konungen tala med
kammartjänaren. Dig har jag aldrig sett drucken,
Ulrik.»
»Jag har aldrig haft tid till det, eders nåde», sade
Ulrik Bödtker. »Det har väl kommit sig därav, att
eders nåde själv tagit så många goda rus, så att jag
måst hålla mig nykter.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
