Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I skymningen samma dag gick hon till Birthes
hydda i Rackarbacken. Nu var hon inte rädd längre,
utan stötte djärvt upp dörren och gick in. Häxan
satte ögonen i henne och kände genast igen henne,
men sade ingenting.
»Nu har jag fått konungen, som du lovade mig»,
sade Kirstine. »Jag skall inte glömma att löna dig för
din spådom, när jag kommer i min nya ställning, men
i dag får du bara dessa rosenobler.»
Den gamla tog pengarna, såg på dem och gömde
dem, men sade fortfarande ingenting.
»Men det där med greven var väl lögn», sade
Kirstine Munk, »alldenstund han väl inte kan komma
efter konungen.»
»Det är inte godt att veta, skön jungfru», sade
Birthe. »I började tidigt och kommer att gå långt,
innan I dör. Men om det kniper någon gång, så kom
till mig. Jag kan vända mannens håg både till er
och från er, och ingen på Fyen kan brygga en sådan
kärleksdryck som gamla Birthe på Odense
Rackarbacke.»
»Jag skall komma ihåg det», sade Kirstine.
De sista dagarna på Lundegård före avresan gingo
under stor brådska.
En vacker karm, som Ellen Marsvin fått till skänks
av Ludvig Munk strax före hans död, blev
iordningställd. Och det var hennes avsikt att själv följa med
Kirstine till Svendborg, varifrån resan skulle ske
sjövägen till Vordingborg. Men så kom Thomas Null
med brev och hälsningar från konungen, att han
längtade efter sin unga fästmö och att det var bäst att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
