Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sist. Mitt bröllop firar jag den dag, jag själv vill och
finner lämplig. Man måste ta vissa hänsyn, som du
inte förstår, och det finns många saker att ordna
förut.»
»Ellen Marsvin bad mig stanna och se till, att det
blev klart, eders nåde», sade Oluf Rosensparre. »Det
låg henne också om hjärtat, att I tillförsäkrade Kirsten
det län, I lovade henne i edert friarebrev.»
»Ellen kan lita på, att jag håller mitt ord»,
svarade konung Kristian. »Jag kan heller inte se, att hon
har något annat att göra. Om jag ville narra henne,
så skulle jag också kunna det.»
»Då skulle eders nåde få mången god dansk till
fiende», sade Oluf Rosensparre. »Kirstines fränder äro
talrika och mäktiga och de äro ingalunda hågade att
låta det gå med henne som med Kirsten Madsdotter
och Karen Andersdotter.»
»Jag tycker, att det har gått dem bra», sade
konung Kristian. »Kirsten dog, medan jag ännu hade
henne kär. Och Karen har jag givit en riklig utstyrsel
till hennes bröllop med Ulriks systerson. Deras söner
har jag givit namn och vapensköld, och även sörjt
för deras uppfostran, liksom jag också för framtiden
skall veta att hjälpa dem fram i livet.»
Oluf Rosensparre skakade på huvudet och såg
stadigt på konungen.
»Det är väl inte eders nådes mening, att Kirstine
Munk skall bli eder frilla?» sade han.
»Nej, det är det inte», sade konungen. »Res du
bara till Ellen Marsvin och säg henne det. Jag vill
visserligen inte kränka Kirstines fränder, men jag ämnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
