Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ännu en tid i den oro, hon till ingen nytta själv
vållat sig.
När han en dag kom in i Kirstines kammare,
träffade han Abelone ensam där.
»Eders nåde får inte bli ond på mig», sade hon,
»men I skulle ställa till det där bröllopet.»
»Tycker du det?» sade konungen.
»Ja, det tycker jag», svarade hon. »För var dag,
som går, kan det bli svårare för eders nåde att trumfa
igenom saken. Jag är ju bara en gammal fattig piga,
men det förstår jag i alla fall, att en konungs
giftermål är en omständig sak. Om nu de riksråd, som inte
äro släkt med jungfru Kirstine, göra invändningar mot
äktenskapet, vad händer då?»
»Du är inte så dum», sade konung Kristian. »Jag
har själv tänkt på saken och har just samma orsak
att dröja med bröllopet, som du att påskynda det. Om
jag nu bjöd till bröllop, så kunde just riksråden komma
med invändningar, som du tänker dig. Nu veta de
ingenting säkert och kunna därför ingenting göra.»
»Då bör eders nåde fira bröllopet i all hemlighet»,
sade Abelone. »Har det bara ägt rum, så står det
väl fast, och kan inte rubbas.»
»Just detsamma sade min kammartjänare till mig
härom dagen», sade konung Kristian. »Du har väl
gått i skola hos honom, för han är också en stor
politiker och sysslar gärna med statssaker. Kanske
I talade om rikets angelägenheter, när I sutto på
bänken i trädgården den dagen jag friade till Kirstine
under de höga lindarna.»
»Det gjorde vi», svarade Abelone med värdighet.
Konungen skrattade och gick, men några dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
