Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Min hjärtanskär», sade han med tårar i ögonen.
»Hur är det med dig? Bliv snart frisk, så att du kan
stiga upp.»
Kirstine Munk öppnade ögonen och log matt.
»O ja», sade hon blott.
Konungen kysste henne på pannan. Därpå vände
han sig mot vaggan och såg på den lilla.
»Ett vackert barn», sade han. »Så lik hon är sin
moder.»
»Hon liknar mycket mera eders nåde», sade Ellen
Marsvin.
Sofie Brahe och fru Hellen instämde, och
Abelone svor på, att aldrig hade ett barn liknat sin fader
så mycket.
»I behöva inte ta i så häftigt, mina goda fruar »,
sade konungen och skrattade, »ty jag vet, att jag
och ingen annan är fader till den lilla flickan.»
Han tog upp ur fickan handen full med rågkorn
och strödde dem varsamt på barnets bröst. Vår herres
ansikte» kallades det lilla ärr, som finns på
rågkornen. Och under det konungen strödde ut dem, sade
han med sakta och rörd stämma:
»Lika många ’Vår herres ansikten’, som detta är,
lika många olyckor skall Vår herre bevara dig från.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
