Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kirstine Munk red till Dalum, led vid sin tillvaro
som hon var. Hon växlade inte ett ord med Anna
Maria, som red bredvid henne. Bakom redo Peder
och två av konungens drabanter.
Men hon gick inte till Birthe i rackarbacken. När
hon kom till Dalum, var det bud, att konungen var
på väg. Budet hade också ett brev med till henne,
vari konungen med kärleksfulla ord frågade efter
hennes och barnens befinnande och talade om sin längtan
efter att vara tillsammans med henne igen.
Kirstine Munk suckade och vek ihop brevet och
stoppade det i barmen. Hon mottog konungen med
det milda ansikte, han var så van att se. De stannade
tillsammans på Dalum en tid, och Ellen Marsvin
undfägnade sin högborne svärson på bästa sätt. Från
herregårdarna rundt omkring strömmade adelsmän för
att pokulera med hans nåde. En vann hans
rosenobler i dobbel, en annan förlorade sina daler till honom
i bollspel, vari han ännu var en stor mästare, trots
att han blivit något fet.
På kvällen gick dansen i riddarsalen. Varje morgon
var konung Kristian uppe med solen och satt hos fru
Ellen i hennes brevkammare och rådgjorde med henne
om sin egen och rikets framtid.
Hon fick också ett nytt lån, för vilket hon skulle
bygga om Kærstrup och Taasinge.
»Bygg, Ellen, så mycket dig lyster», sade konungen.
»Men glöm inte, att det jag ger dig, stannar blott i din
vård, tills Kirstines barn bli vuxna.»
Slutligen reste konungen och fru Kirstine och hovet
till Koldinghus och Skanderborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
