Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tog hennes huvud mellan sina händer och såg
förvånad på henne.
»Kirsten, Kirsten», sade han. »Varför har du dolt
dig för mig intill nu? Aldrig har jag hört dig tala
så förr.»
»Jag har aldrig förr haft sådant att tala om», sade
hon. »Vad förstår jag mig på eder kreaturshandel och
edert byggande? Det kan I mycket bättre tala med
min moder om, som är en klok och erfaren kvinna.
Men detta är en annan sak. Om jag också inte bär
drottningkronan, så är eders nådes ära också min,
och den seger, som I tillkämpar eder fana, kommer
också liten Kirsten till godo. Jag förstår också, vad
I säger om lutheranerna därnere. Mäster Hans
berättade för mig många gånger på Lundegård om de
onda papisterna, som förföljde lutheranerna. Jag skall
inte vila förr än jag får eders nåde att tåga till
Tyskland. »
»Kirsten, Kirsten», sade konungen glad.
Från den dagen talade han i riksrådet med ännu
större värme än förr för kriget. För varje
invändning, riksråden kommo med, hade han tusen skäl för
sin mening.
»Det barkar åt häcklefjäll», sade Albert Skeel till
Holger Rosenkrantz. »Hans nåde är så kriggalen, att
han inte kan styras.»
»Hans mening är nog god», svarade herr Holger,
»och hans tro brinnande, men det vore i alla fall
illa, om riket skulle bli inblandat i Tysklands affärer.»
Kirstine Munk talade en dag med Albert Skeel om
kriget. Hon gjorde honom mållös genom sin iver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
