Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle ha tagit ledareskapet över lutheranerna, om han
hade trott sig vara i stånd till det. Även han var
pliktig att hjälpa enligt det förbund, de protestantiska
furstarna hade slutit. Men han kände ännu svedan
efter Kalmarkriget, där konung Kristian hade besegrat
honom, och hade säkerligen inte något godt i bakhåll
åt danskarna.
»Bed Gud om seger för mina vapen, Kirstine»,
sade konungen.
Det fattades inte heller sällsamma tecken, som
förebådade olyckor över landet.
I början av året inträffade en förfärlig storm,
som piskade upp havet över Sydsjällands alla kuster.
Vordingborg och Presto och Köge översvämmades
och blevo nästan förstörda. Fartygen strandade långt
upp i skogarna och från alla håll hördes klagoropen
över de hemsökta landsdelarna.
Det berättades, att man i Mecklenburg hade sett
tre solar och att i den minsta av dem syntes ett rödt
kors. På ett annat ställe hade tre små sångfåglar
överfallit en örn och hackat ihjäl honom. I
Trudenleiden vid Bamberg rämnade ett stort berg och gav från
sig en sådan lukt, att alla som kommo i närheten av
det dogo.
Men värst var det med pesten i själva
Köpenhamn.
Den hade rasat några år, än starkare, än svagare.
Men den vår, kriget utbröt, tilltog den värre än
någonsin.
Människorna förlorade i sin ångest herraväldet över
sig själva och gjorde sig skyldiga till alla möjliga
våldshandlingar och utsvävningar. De levde som var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
