Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vad tänker I på?> frågade hon.
Han såg på henne ett ögonblick.
»Det vågar jag inte säga eder», sade han.
»Säg det», sade hon. »1 är min riddare, och jag
befaller er det.»
»Jag tänkte på», sade han, och drog en djup suck,
»att jag äger varken greveskap eller furstendöme, utan
blott ett tomt namn.»
»Då tänker I som en narr», sade Kirstine Munk.
»Ett barn kan låta bedåra sig av makt och glans. En
kvinna, som vet vad livet bjuder, tänker sannerligen
annorlunda.»
»Tack!» sade han lågmält och böjde vördnadsfullt
på huvudet.
Kirstine Munk stannade i Verden, tills konung
Kristian ånyo kunde sitta i sadeln. Varje dag var hon
ute och red tillsammans med Rhengreven. Andra voro
med ibland, men oftast voro de ensamma. Ellen
Marsvin försökte i början följa dem, men uppgav snart
försöket. Hon tog dottern i enrum och läste lagen
för henne.
»Om du far fram, som du börjat, så har du snart
olyckan över dig», sade hon. »Man talar redan överallt
i lägret om dig och greven. Får konungen nys om det,
blir den sista villan värre än den första. Han är god
och utan misstro. Men får tvivlet en gång fatt i
honom, så släpper det honom aldrig.»
»Jag rider tillsammans med greven enligt
konungens önskan», svarade Kirstine kyligt. »Sköt du dina
egna angelägenheter, moder, och akta dig. Jag visste
inte till mig själv, när jag lät dig slå mig med käppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
