Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han vände sig till Albert Skeel, som var ett av
riksråden och som stod där dammig och blodig, som
han kommit från slaget.
»Vad säger du, Albert?» frågade konungen.
»Det kan inte vara svårt för eders nåde att läsa mina
tankar», sade Albert Skeel. »Jag tänker, att om det
gått som riksråden ville, som eders nåde nu dömer så
hårdt, så hade vi undgått detta krig och mången god
dansk adelsman suttit på sin gård hos sin maka i
stället för att som nu ligga blek och blodig på valplatsen.»
»Säger du det, din fege hund», ropade konungen
och drog svärdet.
Men Albert Skeels svärd flög i samma ögonblick
ur slidan.
»Mitt svärd är lika godt som eders nådes», sade
han djärvt.
Det engelska sändebudet sprang emellan dem.
»Drager I svärdet mot eder konung, herr Albert?»
sade hän.
»Jag drar svärdet för att värja mitt liv», svarade
Albert Skeel.
Konungen besinnade sig. Han vände sig från dem
och vinkade med handen, att de skulle gå. Själv
gick han till det hus, där han tagit in, och satt länge
med hakan stödd i handen, försänkt i tunga tankar.
Därefter lät han kalla kansleren Kristian Friis och
uppsatte med hans hjälp en berättelse om det
inträffade till riksrådet.
»Res själv hem med berättelsen, Kristian», sade
han. »Och tala om för dina bröder i rådet, att jag
slapp frisk och oskadd ur striden och att mitt mod
ingalunda kuvats av den olycka, som drabbat mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
