Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och bruna mustascher över den röda munnen och
stora, varma ögon?»
»I har sett honom», sade Birthe avgörande.
»Det har jag», svarade Kirstine.
Hon kastade en rosenobel i den gamlas knä och
sprang därifrån utan att höra, att häxan slog till ett
hånfullt skratt efter htenne.
Kirstine talade inte med sin moder om Rhengreven,
och fru Ellen tänkte, att kanske ingenting förefallit
och att det var bäst att tiga. Kirstine var mera ivrig
än någonsin att få veta nyheter från kriget, och
plötsligt en dag talade hon om, att hon på nytt ärnade
resa till hans nåde i lägret.
Ellen Marsvin gladde sig och lät henne fara
ensam.
Konung Kristian tog förtjust emot henne, men
som Rhengreven var bortrest i ett uppdrag och inte
väntades åter i första taget, reste hon tillbaka till
Danmark under förebärande att hon längtade efter
barnen.
Konungen gav henne ett brev med till fru Ellen,
vari han mycket prisade henne.
»Aldrig förr har jag hört henne längta efter de
vackra barnen», skrev han. »Har det förut varit mig
en innerlig hjärtesorg, att hon inte brydde sig om dem,
som det anstår en älskande moder, så slutar det väl
med, att jag blir svartsjuk på dem för att de ta min
hjärtans kär ifrån mig.»
Fru Kirstine reste på nytt till lägret, men fann inte
heller denna gång Rhengreven hemma.
Då kom hon på den idén att slå sig ned på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
