Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vibeke växlade en hastig blick med Anna Maria,
men konungen märkte det inte. De gingo geinom den
långa gången, och där mötte dem fru Kirstine.
»Har eders nåde sovit godt?» sade hon och tog
konungens arm och såg på honom med sina blida
ögon.
»Någorlunda», svarade konungen. »Vad har du
talat med Rhengreven om?»
»Vi ha talat om vad vi skulle kunna ställa till
med i kväll», sade hon utan att ett ögonblick förlora
fattningen. »Det är ju julafton. Hur svåra än
tiderna äro, kunna vi väl glömma dem i ett gladt lag.»
»Tror du?» sade konung Kristian. »Det förefaller
mig ibland, som om jag aldrig mer skulle få en glad
dag. Men det är då säkert, att om någon förstår sig på
tidsfördriv och gamman, så är det din greve. Gå dit
igen, där han är, och skicka honom till mig i
riddarsalen.»
Men hur än Rhengreven och Thomas Null
ansträngde sig, så blev det en sorglig julafton.
Hur mycket än konungen och hans män drucko,
så infann sig inte munterheten. Vad de än talade om,
så slutade det alltid med kriget och de tusentals
olyckorna till lands och vatten. Fru Kirstine försökte
hjälpa upp munterheten, men uppgav snart försöket.
Hon tänkte på, att hon den natten skulle vara hos
sin hatade gemål, och allt efter som tiden led blev
hon allt mer ursinnig. Hennes blickar flögo över
bordet till Rhengreven, så att alla sågo det, utom
konungen. Och det hjälpte inte, att hennes älskare
såg åt ett annat håll och i sin ångest gav henne
hemliga tecken, att hon skulle vara mera försiktig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
