Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fru Kirstine lade sig ned igen, och konungen gjorde
likadant. Men ingen av dem sov.
Vaxljusen borta på bordet lyste med sitt gula sken.
Konungen låg med öppna ögon. Kirstine Munk slöt
sina, men öppnade dem ibland och sneglade på honom.
Så möttes deras blickar och dröjde ett ögonblick i
varandras, vassa som klingor.
På morgonen sade konungen inte ett ord.
Han såg inte åt det håll, där Kirstine var, nickade
kort till svar på Ellen Marsvins forcerade ordström
och sneglade ibland på Rhengreven.
Så kom ett ridande bud med brev, att hans
amiral, Henrik Vind, samlat en flotta vid Rödby och att
det låg fyra tusen man legotrupper, engelsmän, skottar,
holländare och fransmän, vid staden. Konungen hade
länge väntat på detta bud. Det var hans mening att
med denna styrka göra landstigningar här och där
på Slesvigs och Holstens kuster för att därigenom
tvinga Wallenstein att draga tillbaka trupperna från
halvön.
»Gud allsmäktig vare lovad», sade hän och! sprang
upp, när han hade läst brevet. »Till häst, Thomas!
Till häst, alle man, och i väg till Rödby!»
Det blev en förfärlig brådska på Dalum. Kirstine
var mycket ivrig med att hjälpa konungen, men han
sköt henne ifrån sig. Sedan gick han ensam till det
rum, där barnen voro, och stängde dörren efter sig.
Han tog den ene efter den andre i knät och kysste
dem.
i»Vakta dem väl, fru Anne», sade han till deras
hovmästarinna. »Om något händer dem, så ställer
jag eder och ingen annan till räkenskap för det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
