Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
porten. Så snart hon börjar parlamentera med vakten,
så spring till Rhengrevens hus och säg honom från
mig, att om han inte är ute ur landet, innan solen gått
upp, så kommer han aldrig ur det.»
Thomas Null dröjde litet.
»Vad tänker du på, Thomas?» sade konung
Kristian.
»Jag tänker, att eders nåde är mycket mild»,
svarade Thomas Null.
Konung Kristian suckade djupt. Huvudet var böjt
ned mot bröstet, armarna hängde slappt ned. Han
hade fåror i pannan och stora påsar under ögonen.
Thomas Null tyckte, att han aldrig sett så gammal ut.
»Ja, Thomas», sade han och suckade, utan att
se på honom, »jag gör det för de vackra barnens skull.»
Thomas Null bugade sig och gick. Strax efteråt
stod han gömd bredvid Blåtorn och såg, när fru
Kirstine kom och ropade an vakten.
»Hans nåde har befallt, att ingen får släppas in»,
sade vakten.
»Är du full, karl?» sade fru Kirstine. »Ser du inte,
att det är konungens gemål?»
»Ni får inte vredgas på mig, fru Kirstine», sade
karlen. »Jag gör endast, som hans nåde befallt.»
Fru Kirstine blev stående och bannade och hotade
och bad, men Thomas Null sprang till Rhengrevens hus,
så fort hans ben kunde bära honom.
»Öppna, greve Otto! Jag kommer i hans nådes
ärende!» sade han och bultade med portklappen.
Rhengreven kom genast, skakande av rädsla.
Thomas Null nickade gemytligt till honom.
»Nu är det slut på historien», sade han. »Jag har att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
