Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bleve något tvivel om det, så bleve säkerligen barnen
illa ställda. Troligen skulle både Rantzau och Ulfeldt
draga sig tillbaka och lämna sina fästmör i sticket.
Så stolta och granntyckta som de äro.»
»Jag tror, att eders nåde har rätt», sade Thomas.
»Om bara Rhengreven håller sig undan, så blir det nog
bra igen.»
»Du må tro mig eller ej, Thomas», sade konungen,
»men så är det, och jag önskar det ofta själv. Du vet
inte och ingen vet, vad jag nu ämnar omtala för dig.
Kirsten har velat förgifta mig. Jag upptäckte det,
och jag har doktorns eget ord på att det är sant. Ändå
tänker jag stundom, att jag, så gammal och trött jag
är, skulle kunna förlåta henne alltsammans, om hon
ville skicka sig ordentligt för framtiden och vara god
mot de vackra barnen. Det är skamligt så hon bär
sig åt mot dem, när hon kan komma åt, och mest mot
Anne Kathrine, som hon hatat från det hon föddes,
troligen för att hon är så lik mig.»
»Så får inte eders nåde tänka», sade Thomas.
»Visst hade fru Kirsten eder kär, innan Rhengreven
kom.»
»Hade hon?» sade konungen tvivlande. »Jag har
ofta tänkt på det, men jag vet inte. Hon var ju bara
ett barn, när hon blev min maka, och jag var redan
halvgammal. Och ändå gick det en god tid, innan
jag fick upp ögonen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
