Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som om han hade all möjlig möda att samla sina
tankar. Så skakade han på huvudet och försjönk ånyo i
grubbel. På kvällen gick han ut i trädgården, som
han eljes aldrig brukade göra, och vandrade fram och
tillbaka i gångarna med händerna på ryggen.
Thomas Null och Vilhelm Dopp blundade med
var sitt öga och drucko varandra till med
betydelsefull min. Ellen Marsvin tittade efter honom, gick
ut i trädgården och vände tillbaka igen, när hon fick
höra hans steg, och vågade inte tala till honom.
Hon gick till frustugan och började sitt gamla
prat med Vibeke och Anna Marie. Än grät hon över
Kirstines dårskaper, än grälade hon på konungen. Anna
Marie dök ned över sin linnesöm och lät ovädret draga
över sitt huvud. Men Vibeke förlorade tålamodet till
slut.
»Det är skamligt av er, fru Ellen, att tala så om
hans nåde», sade hon. »Aldrig har någon varit så god
mot sin hustru, som han varit mot eder dotter. Det
såg jag själv varenda dag, när jag var i fru Kirstines
tjänst. Och aldrig har en man blivit lönad med sådan
otack.»
Ellen Marsvin rusade upp och tog efter käppen,
men kom plötsligt på andra tankar.
Hon stod och såg på Vibeke, som var röd om
kinden av vrede och hade tårar i ögonen. Vacker
var hon inte, men hon var stark och frisk och hade
goda ögon. Det var inte första gången hon hade
tagit konungens parti så varmt.
En ny tanke vaknade till liv i Ellen Marsvins
huvud.
Hon satte tillbaka käppen i hörnet, gick rundt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
