Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra vid hovet reda på hennes förhållande till
Rhengreven.
»Med Guds bistånd kan det tvivlet hävas», sade han.
»Det kan det inte», svarade fru Kirstine. »Jag
bryr mig heller inte om det. Jag är led vid det liv jag
för, och aldrig mera kommer hans nåde med min goda
vilja i min säng. Lita på, att han vill hämnas. Jag
vet, att han traktar efter mitt liv. Därför frågar jag
eder, om I vill hjälpa mig att rymma till Sverige,
och om I tror, att konung Gustaf Adolf vill skänka
mig sitt beskydd.»
i»Det är svårt att säga», svarade sändebudet. »Det
är fred och vänskap mellan de båda konungarna, och
jag vet inte, hur min herre skulle kunna komma ifrån
att utlämna eder, om eder furstlige gemål fordrade
det.»
i»Det kan I väl skaffa mig visshet om», sade fru
Kirstine. »Jag håller väl ut en tid till, medan I frågar
konung Gustaf Adolf. Och I skall inte tro, att jag
kommer tomhändt. Jag har packat det mesta av mina
skatter i kistor och ämnar skicka dem förut till
Stockholm, så att eder konung behöver inte frukta, att jag
skall ligga honom till last. Och I förstår väl, att
jag vet mycket, som han gärna skulle vilja veta, om
det bleve ofred mellan rikena. Hans nåde har alltid
visat mig stort förtroende, och det han inte sagt av
sig själv, det har jag lockat ur honom under hans
rus. Jag tänker att det inte är annorlunda nu heller,
utan att jag kan få honom att tala, om jag vårdar
mig om det.»
Johan Fegræus nickade och såg ned. Han hade
all möda i världen att inte visa henne sitt förakt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
