Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ut med språket, Vibeke», sade han muntert. »Vill
du bli hertiginna av Jutland?»
»Gud bevare mig!» sade hon förskräckt.
Kungen skrattade ännu mer, för att hon tog det
så allvarsamt. Omsider fick han ur henne, att hennes
enda syster hade en son, och modern hade så
innerligt önskat, att sonen måtte kunna bliva örtagårdsman
i Rosenborgs trädgård.
»Det är han från denna stund, Vibeke», sade
kungen. »Aldrig förr har du bedt mig om något för
dig och din släkt. Jag må sannerligen blygas, så
litet som jag gör för dig, då jag tänker på, hur mina
svärsöner plåga mig, och så ringa glädje jag har av
de barn, min salig drottning födde mig. Aldrig blir
det en man, för att inte säga en kung av Kristian.
Han äter och dricker och sover middag. Ulrik ligger
nere i Sachsen och slåss i kurfurstens tjänst, och
Fredrik sköter sitt biskopsdöme och kostar mig gruvliga
summor till stat, fast jag aldrig ser till honom. Och
svärsönerna...»
»Herr Korfitz är trofast ers nåde», sade Vibeke.
»Trogen är Korfitz Ulfeldt», sade kungen med ett
bittert skratt. »Det är också Hannibal Sehested och
Kristian Pens och Franz Rantzau. Varför skulle de
inte vara det? All deras välfärd beror av mig. Franz
här jag gjort till ståthållare i Köpenhamn, så ung han
är, och de andra har jag rikligt begåvat. Men de
vilja ha mer, Vibeke, ständigt och jämt mer. Och så
plåga de mig arla och sent med Kirsten, det skarnet.»
»Herr Korfitz talar sällan om det ämnet», sade
Vibeke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
