Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kom Ulrik Bödtker och mälde, att Franz
Rantzau bad att få tala med hans nåde.
»Låt honom komma in», sade kungen. »Han för
intet godt med sig, men jag får ta det ena med det
andra.»
Ulrik tovade ett ögonblick vid dörren.
»Herr Franz ber att få tala ensam med ers nåde»,
sade han slutligen.
»Jag är ensam», svarade kungen. »Säg honom, att
ingen är hos mig mer än fru Vibeke, vilkens närvaro
är mig kärare än ingen annans. Icke aktar jag att
förlora en timme av hennes sällskap, och vill Franz inte
tala med mig nu, så får han dröja till en annan dag.
Och tag upp litet av det gamla rhenvinet, Ulrik. Det
kan hända, vi behöva det att skölja de hårda orden av
tungan.»
Franz Rantzau steg in. Han såg harmset på
Vibeke.
»Illa är det, att jag ej får tala med ers nåde i
enrum», sade han. »Så mycket mer, som det är min
mening att än en gång tala för Anne Kathrines moder,
den olyckliga kvinnan. Det synes mig då föga
passande, att den kvinna, som trängt ut henne ur ers nådes
gunst, är här.»
»Ack, ers nåde, låt mig gå in i min kammare!»
sade Vibeke och reste sig med tårar i ögonen.
»Intet går du ur stället!» sade kungen barskt. »Just
då vi skola tala om Kirsten skall du vara här, som
varit vittne till hennes skamlöshet. Om nu Franz far
med lögn också, kommer du med sanningen.»
Vibeke satte sig tyst och förskrämd. Men Franz
Rantzau var inte så lätt att stuka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
