Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dannekvinna. Kan du få Ellen att svära vid sin salighet att
hon tror på Kirstens oskuld, då ger jag mig.»
Franz Rantzau såg ner och teg. Han visste
säkert nog, att fru Ellen aldrig skulle drista sig att avlägga
en sådan ed.
»Ser du, nu tiger du», sade kungen, glad över sin
seger. »Och du skulle aldrig börjat tala. Låt nu det
där fara, min son. Vibeke skänker i det goda vinet
åt oss, och vi skola sitta och pokulera en stund och
tänka på den dag, då jag får fira ditt bröllop med den
kära Anne Kathrine. Visserligen skall du få se, att
jag har henne kär, vad än hennes moder har gjort mot
mig.»
Han stötte bägaren mot Franz Rantzaus. De
drucko och mera vin skänktes i och de talade om andra
ting.
Stilla smög Vibeke sig ut, och så fördjupade voro
de i sitt samtal, att ingen märkte det.
Tiden led. Kungen ringde på Ulrik och bad
honom taga in mera vin, och då det var drucket, gingo
de ner i hallen och satte sig till bords bland
hovfolket.
»Var är fru Vibeke?» frågade kungen.
»Fru Vibeke har huvudvärk och har lagt sig för
en stund sedan», svarade Ulrik.
»De plågorna äro din skuld, Franz», sade kungen.
»Låt nu se, att du inte oftare gör mig sådant men.
Den skada som skett, kan icke göras om intet, och nu
får I låta mig sitta i ro på min gård på min
ålderdom.»
»Ers nåde skulle sitta med mera ro och större ära,
om I kallade fru Kirsten tillbaka», sade Franz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
