Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nästa dag var kungen mot all förväntan så kry, att
han kunde sitta i rådet med rikshovmästaren och andra
ämbetsmän.
»Ers nåde måste spara sig», sade doktor Fabricius.
»Här finns ingenting mer att spara på, sade
kungen.
Så frågade han om både det ena och det andra,
och då kom Korfitz Ulfeldt med ett klagomål över
örtagårdsmannen i Rosenborgs trädgård. Det hade
inlämnats av doktor Sperling, som på Ulfeldts
rekommendation blivit botanicus över alla de kungliga
trädgårdarna.
»Han skall stanna kvar, sade kungen kort. Han
är systerson till Vibeke, och jag gör henne inte den
sorgen att jaga bort honom.»
»Han är lat och oduglig», sade doktor Sperling.
»Det må vara», sade kungen. »Jag har så många
lata och odugliga ämbetsmän i mina riken, att en mer
eller mindre gör varken till eller ifrån.»
Och därmed gick han, tungt stödd på Ulrik Bödtkers
arm, till Vibekes kammare. Hon låg till sängs i feber,
men kände igen honom och kysste hans hand. Han
talade om, hur han skyddat hennes systerson.
»Du får stiga upp nu, Vibeke», sade hän. »Jag
är sjuk, fast jag är uppe i dag, och jag vill inte dö
utan att ha dig vid min sida.»
Hon försökte lyfta huvudet, men kunde ej. Han
lutade sig över henne och klappade henne på kinden.
»Då väntar jag till du blir karsk », sade han.
Nästa dag måste han åter lägga sig. Han ville
icke vara där de först lagt honom, utan befallde dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
