Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kunglige herre för allt vad han tröttat henne med sina
planer och beräkningar.
I alla händelser förökade hon år efter år sin
rikedom. Både Hans Lindenov och Hannibal Sehested
bådo henne om penninglån, som de fingo mot höga
räntor. Då de icke betalade i rättan tid, överöste hon
dem med grovheter, hotade dem med process och
stängde sin dörr för dem. Mellan henne och Valdemar
Kristian kom det också till en brytning, som räckte
ända tills hans död. Då tog hon Taasinge i arv
efter honom och ladte sålunda denna rika ö till sina
besittningar.
Inte heller kommo hon och Sofie Elisabeth överens
— Elisabeth hade efter Kristian Pens död gift sig med
Holger Vind. Aldrig glömde hon heller det tvära
mottagande hon fick den gången, då hon tänkt sig att fara
och möta Rhengreven.
Den enda av sina fränder hon tålde se var Korfitz
Ulfeldt och Leonora Kristine. De besökte henne, och
vid dessa tillfällen rustades riddarsalen på Boller och
bjöds traktens adelsfolk till gästabud.
Då hon sedan satt ensam med Leonora, beklagade
hon sig och började tala om flydda dagar.
»Var gång jag tänker på den oförrätt din högtsalige
fader begick mot mig, grämer det mig in i själen»,
sade hon.
»Låt de tankarna fara, hjärtans moder», sade
Leonora. »Du har ju fått en sådan upprättelse av
riksrådet, att det kan försona min faders orätt. Du är
rikare än någon annan fru i landet och sitter stolt och
fri på din gård.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
