Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jo, det där packet sätter näsan i vädret», sade
hon och spottade.
»Jag trodde I hade blivit mildare med åren, fru
Kirsten», sade Hans Mikkelsen. »Ingen vet, när döden
kommer. Man skall ha milda och försonliga tankar i
beredskap, så att man kan stånda i rätt skick inför
Herrens tron.»
»Möter jag Vibeke då, skall hön sannerligen få
besked», svarade Kirstine Munk.
Biskopen sökte med värdighet tala henne till rätta,
men han redde sig illa. Hon hörde honom till slut med
armarna korslagda över bröstet och ett hånfullt leende
på läpparna.
»Så fagert I talar, herr Hans», sade hon. »I
har väl blivit en värdig kyrkans tjänare och väktare.
Jag minns ännu som vore det i går de honungssöta
ord I sade till Kathrine Henriksdotter bakom rosorna
på Lundegård. Jag var ju blott sjutton år, då I kysste
och karesserade er fästmö, men jag förstod det ändå.
Och jag förstod mer än det. Vad hade I för långa
hemliga samtal med min moder när I var inlåst med
htenne i kammaren?»
Hans Mikkelsen sköt ifrån sig bägaren och reste
sig i vredesmod.
»I får inte ta illa upp, herr Hans», sade fru
Kirstine. »Kanske jag förväxlar er med Otto Knudsen,
som också äktade en av moders pigor, nej, två fick
han, då den första icke var den han ville ha. Men
hän brukade sitta i moders brevkammare som I, och
vad kan inte en sjutton års mö tänka allt, när hon har
hjärtat fullt av älskogstankar och ser sin hovmästare
och sin moders tärna kyssas bakom rosorna!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
