Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Madam Ida låg tyst en stund, så kom det plötsligt:
»Jag skulle vilja att hon uppfostrades att bli
drottningens jungfru.»
»Prat», sade doktorn.
»Om vi passa på, så kan hon bli Holger Parsbergs
fru», sade madam Ida.
Doktorn satte sig upp i sängen och såg skarpt på
henne.
»Om det skulle hända en gång, så gärna för mig»,
sade han. »Holger Parsberg är en präktig karl och
aldrig kunna vi få en kärare svärson, men akta dig, Ida,
att du inte bringar skam över mitt hus genom att locka
den unge herrn till ett löfte, som kunde leda till
ovänskap mellan honom och hans fränder.» -
På de söndagar, då de icke bevistade gudstjänsten,
reste stundom hela familjen Moth ut till Höje Taastrup
och gästade Sören Glud på hans prästgård.
Madam Moth och flickorna åkte i en stor karm,
som doktorn hade lånat. Gamle farfar stoppades också
in där, och liten och mager som han var, försvann han
alldeles bland kjolarna. Ibland stäck han upp den smala
handen och började tala, men här var det ingen som
hörde på honom.
Doktorn lagade oftast, att madam Hals fick följa
med. Nikolaus Bennick red, doktor Moth gjorde
likaså, men Holger Parsberg, som hade två vackra hästar
på stall i staden, gick helst till fots med de unga.
Lustigt gick färden genom Västerport och ut åt
kungsvägen. Holger Parsberg och Jens Hals voro för det
mesta i allvarlig dispyt om religiösa frågor. Rudolf
hörde på. Han ville bli präst, och vilka invändningar
doktorn än gjorde stod han inte att rubba från sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
