Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
» Tack», sade han.
Så tog han av sig sin plymhatt och hälsade som
om hon varit en fullvuxen, förnäm dam. Morten
Skinkel härmade honom med överdrivna later. Folk
skrattade och lämnade vägen fri, då de båda herrarna
avlägsnade sig.
Men Sofie Amalie stod och såg efter dem tills de
försvunno om hörnet.
Då hon åter kom in, stod hon midt i all den oro
farfaderns död fört med sig.
De hade burit honom till hans bädd och knäböjde
alla där i bön och tårar. Doktorn läste bönen med
darrande röst. Till och med madam Ida måste gråta,
så oväntat hade döden gästat deras hus.
Sofie Amalie stannade i dörren och såg på
skådespelet med glänsande ögon. Hon tänkte endast på att
prinsen hade kysst henne på hand.
’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
