Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en lång silverkedja efter sig. Madam Hals var
uppriktigt rädd för det lilla djuret, och Sofie skrattade, när
hon flydde för det.
» Garcon!» ropade hon.
Och apan kom springande till. henne, hoppade upp
i hennes knä och roade henne med allehanda
lustigheter.
» Ack, ja, det skulle salig doktorn ha upplevat>,
sade madam Hals.
Sofie Amalie ryckte till och tårarna kommo henne i
ögonen. Hon visste blott alltför väl, att hon inte
suttit här, om fadern ännu levat. Om hon ibland
lyckades glömma det, så påmindes hon ånyo därom av
Rudolf, som skrev stränga brev till henne, och fordrade,
att hon skulle slita sig ur förnedringen och fly ur
landet till någon plats, där hon kunde gömma sitt ansikte
för alla dem, som kände till henne och hennes öde.
Och var det en dag Rudolf icke skrev, slog det
aldrig fel, att Holger Parsberg gick förbi fönstret, såg
upp och hälsade med en blick så förtvivlad, att hon fick
ondt i hjärtat.
Madam Moth blev utom sig, när hon fann henne
blek och förgråten,
»Tänk, om hans majestät finge se dig sådan», sade
hon.
Och så ansatte hon henne ända till dess att hon fick veta
vad det var, som gjort henne ledsen, och sedan
lovade hon högt och dyrt, att hon skulle klaga hos kungen
både på Rudolf och Holger.
» Nej, gör inte det!» bad Sofie Amalie bevekande.
»Herr Holger har hållit av mig, sedan jag var barn,
och far lovade mig åt honom. Om det hände honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
