Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det finns i hela riket endast en man, jag litar på, och
det är Peder Schumacher. Ja, så är det min hygglige
Gyldenlöve och Morten Skinkel och Ahlefeldt och
Körbitz.»
»Där ser ers majestät så många trogna tjänare I
genast fann, och ändå nämnde inte ers majestät sin
trogna väninna.»
»Du! Hos dig vilar jag. Du står över dem alla
och utanför det hela. Har Schumacher gjort dig sin
uppvaktning?»
»Ja, han var här i går.»
»Jag bad honom om det», sade kungen. >»Vad
tyckte du om honom?»
»Jag tycker som ers majestät. Men jag är väl också
på förhand intagen till hans förmån, eftersom han är
av borgerlig härkomst som jag själv. Min far sade
alltid att nu fick kungen bättre tjänare sedan alla, som
äro i hans tjänst, kunna nå de högsta hedersposter.»
»Det är nog rätt», sade kungen och nickade. »Men
den gamla adeln knuffas och gaddar ihop sig. För att
värja Schumacher och sätta honom i respekt, så får jag
ge honom en adlig vapensköld och sätta honom över
dem.»
På detta sätt talade han ännu en stund. Ibland
avbröt han sig och kysste hennes hand och mun och
frågade om hon verkligen höll av honom, om det var
något hon ville ha, om hon var belåten med sina rum
och sin uppassning. Men strax därpå började han åter
tala om statssaker, beklagade sig över änkedrottningen,
som lade sig i allting, över alla de tråkiga dokument,
Schumacher gav honom till genomläsning och över
rikets inkomster, som inte tillräckligt flöto in i hans kassa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
