Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Abel skall köra för dig. Sedan får du en mohr och
en mohriska, du lyckliga barn! Kommer konungen
i natt?»
»Han sade det», svarade Sofie Amalie. »Men akta
dig nu mor, att du inte tröttar ut hans majestät med
dina böner.»
»Du dumma barn», sade madam Moth, »om vi inte
bedja nu, så kunna vi aldrig bedja. Hans majestät är
så förälskad i dig, att han skulle ge dig halva riket,
om du både honom om det.»
Sofie Amalie stod vid fönstret och såg ut.
Plötsligt for hon tillbaka med ett utrop.
Det var Holger Parsberg som gick förbi och sände
sin sedvanliga sorgmodiga hälsning upp till henne.
Och när det blev kväll, gick den unge
adelsmannen där ännu.
Han förbannade sig själv, som var en sådan narr
och kretsade som en mal kring ljuset, som så
grundligt hade bränt hans vingar. Han beslöt varje
morgon att resa till sin egendom eller tillbaka till utlandet
och söka glömma henne, som ju var förlorad för
honom för alltid. Men innan han visste ordet av, fann
han sig själv på gatan, rastlöst vandrande... till vallen,
där hon hade försmått hans kärlek, till slottet, där hans
mäktige rival bodde... till det anspråkslösa huset vid
Bollhusgatan, där konungens frilla var satt i bur.
Han hade tänkt på att skriva till henne, men
uppgav det såsom gagnlöst. Hur skulle ett brev kunna
rycka henne ur det gyllene nät, vari hon var fången?
Han hade talat vid Rudolf och funnit den unge
prästen så uppfylld av vrede över systerns skam, att han
måste tala förnuft med honom för att förebygga en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
