Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Svåger, svåger», sade Sören Glud, »vad har du
gjort mot Sofie och mot oss alla?»
Rudolf Moth såg hånfullt på den fete prästen,
fortsatte att läsa i bibeln och svarade inte.
»Det är riktigt, att du inte svarar mig, sade
Sören Glud. »Allt det tomma prat, du kan hälla i de
andra, förslår ingenting gent emot mig, som själv är
en Herrens tjänare. Kan du nu säga mig, vem som
givit dig makt att döma framför oss andra? Har Gud
uppenbarat sig för dig och befallt dig straffa Herrans
smorde, som avger räkenskap allena inför honom?»
Rudolf Moth såg upp igen, och hans blick var inte
längre så säker.
»Har du levat ett så rent liv, att du kan uppträda
som profet i Israel?» frågade Sören Glud. »Har du
inte själv mottagit ämbeten ur den mäktiges hand,
vilken du angrep i din opassande predikan? Du
hoppade över många, som voro värdigare än du. Din
gode fader skaffade dig ditt goda ämbete. Det tog du
utan att knysta, innehar det ännu den dag i dag är
och tänker väl inte på att lämna det.»
»Anden är villig, men köttet är svagt», sade
slottspastorn missmodigt.
»Det har du rätt i», sade Sören Glud. »Du skulle
bara ha tänkt dig för, innan du talade.»
Då löstes Rudolf Moths tungas band. Han rusade
av och an i rummet och utöste sig över Sofies leverne.
Sören Glud lät honom rasa ut, han avbröt honom ej
med ett ord.
»Du är sjuk», sade han sedan. »Du vet mycket
väl, att konungen är höjd över människornas dom.
Sofie har lydt honom, som du och jag måste lyda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
