Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Jungfru Moth», sade kungen lågt, och tog
överraskad ett steg bakåt.
Han hörde inte på vad hon hade att säga, utan
vinkade hastigt åt kammarjunkare Knuth, som åtföljde
honom, och bad honom föra jungfru Moth till hennes hem.
Han skulle komma efter så fort audiensen var slut.
»Med det här har I i högsta grad misshagat hans
majestät, jungfru Moth», sade kammarjunkaren, då de
gingo sin väg tillsammans.
Sofie Amalie svarade icke. Då de kommo fram
tackade hon kort för sällskapet, hon motade ut modern
och de andra, som voro i hennes rum, med större
bestämdhet, än hon brukade visa och satte sig vid
fönstret för att vänta på sin kungliga älskare.
Det dröjde inte heller länge förrän han kom.
Proviantgårdens port rörde sig på sina hakar... huru ofta
hade hon inte hört det gnisslande ljudet, om dagen och
om natten. Raskt gick kungen över gatan och stod nu
framför henne.
»Vad skulle den där maskeraden tjäna till, Sofie?»
frågade han.
Han tog om hennes huvud med båda händerna, och
hon märkte genast att han var vid godt humör.
»Längtade min väninna efter mig?» frågade han
vidare. »Vi ha haft så brådtom med statens
angelägenheter, att vi inte haft tid att dyrka vår amour. Ack,
du må tro, att jag hellre ville sitta hos dig och bedyra
min kärlek än höra den engelske ambassadörens
försäkringar om vänskap från hans herre.»
Tullefas lade huvudet i hennes knä, som han
brukade. Hon smekte hundens lena päls och tårar
droppade från hennes ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
