Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Varligt tog han hennes händer från ansiktet och
kysste den röda munnen.
»Gråt inte mera!» sade han.
Med långa steg började han nu marschera fram och
tillbaka över golvet. Tullefas reste sig och gick tätt
bakom honom, som det var hans vana.
»Kungens män äro mera lojala än kungen själv»,
sade han slutligen. »Vi ämna stryka ett streck över
den här saken. Prästen är ju ung och han är min
väninnas bror. Det var vår avsikt att kalla upp honom
endera dagen och tala till honom, så att sådant inte mer
skulle upprepas.»
»Ack, ers majestät!» utbrast Sofie Amalie
glädjestrålande.
»Nej nej, min väninna.» Han slog avvärjande ifrån
sig. »Det var vår mening att handla så. Men nu ha
våra planer korsats av de gode herrar, som så
beskäftigt ha tagit sig an vårt majestät. Då hela hovet talar
om saken, kunna vi inte låta den falla, hur gärna vi
än ville. Den undersåte som antastat vårt majestät måste
straffas. Men för dina blåa ögons skull skall straffet
bli så mildt som möjligt. Redan i dag skola vi tala med
Schumacher, om han har reda på ett prästkall
någonstans ute på landet, där vi kunna gömma undan din
broder. Och därute får han sedan betänka sig och
göra sig värdig att åter komma inför vår åsyn.»>
Sofie Amalie tillbad sin kunglige vän mer än
någonsin, där han stod, stolt och skön, och redde ut
saken i sin nåd och visdom. Hon föll till hans fötter
och han lyfte upp henne, smekte henne och skämtade
med henne.
Hans goda humör var orubbat. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
