Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vad tänker I på, jungfru Moth?» frågade han till sist.
»Jag tänker på den, som jag bär under mitt hjärta»,
svarade hon leende.
Han räckte ut handen mot henne.
»Då drar jag mina färde igen, jungfru Sofie», sade
han. »Ut i världen, till en plats, där jag kan glömma
min ungdoms dårskap. Jag har ingenting att förebrå
er. Jag kom också bara för att säga er, att jag är er
vän som hittills, om I om någon tid skulle behöva mig.»
»Jag behöver ingen», svarade hon och lade sin hand
i hans. »Men tack för besöket, Holger Parsberg.
När I kommer till staden härnäst, så gästa mig igen.»
I detsamma började stadens klockor ringa. Först en,
så en annan, allt hårdare och hårdare. Holger Parsberg
stod med hennes hand i sin och lyssnade.
»Vad är det?» sade hon.
»Jag vet inte... Men tyst.
Nu dånade ett kanonskott, ett til och ett till. Det
ekade rundt om från vallarna.
Madam Moth kom infarande.
»Drottningen har fått en prins!» sade hon.
Holger Parsberg släppte Sofie Amalies hand.
»Jungfru Sofie», sade han. »Nu frågar jag er som
I en gång frågade mig, skulle I nu inte hellre vilja
vara drottning däruppe?»
»O nej, nej!> svarade hon.
»Vem vet, vad Sofie kan bli?» sade madam Moth
och satte händerna i sidan.
Sofie Amalie hörde inte. Hon såg framför sig med
ett lyckligt leende.
»Jag skall ju föda en Gyldenlöve», sade hon helt tyst.
Men Holger Parsberg hörde det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
