Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje Boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hennes kunglige älskare var mera kärleksfull och nådig
mot henne än någonsin förr. Även när han gav
madam Moth något stickord, vilket hände ibland, försäkrade
han, att ingenting i världen skulle skilja honom från
hans väninna. Och hon trodde honom fullt och fast.
Plötsligt slogs porten till proviantgården upp på vid
gavel. Hon stirrade ut och tappade den lilla bok, hon
hade i handen av förskräckelse över den syn som mötte
henne.
Genom porten kom storkanslern. Han gick
långsamt och med böjt huvud. Bredvid honom gick
general Fredrik Arensdorf, som var överbefälhavare för
livgardet. Efter dem kommo en löjtnant och tolv
gardister.
»Se... Se...>», sade madam Moth, som ställt sig
bakom henne, utan att hon märkt det. »Griffenfeld har
ingen värja... de ha tagit värjan ifrån honom... han
är arresterad.»
Hon klappade händerna och skrattade.
Sofie Amalie såg, att storkanslern gick mot det
stora biblioteket. Vakten omringade honom på alla
sidor.
» ck, Gud!» sade hon.
»Jo, du har just skäl att klaga», sade madam Moth.
»Där föra de din argaste fiende i arresten. Ingen annan
än han, som går där, står i vägen för din lycka.»
Hon öppnade fönstret och såg ut, tills porten stängts
efter dem.
»Nu ha vi kommit så långt, min gode greve av
Griffenfeld och Samsö och Brattingborg och mer till»,
sade hon och gnuggade händerna. »Nu tänker jag, att
vi bli Peder Schumacher igen, om vi blott kunna rädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
